- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
94

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 10. Åter i Berlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 94 —

Då de kommit in i villan, drog betjänten undan ett tungt
sammetsdraperi och lät Räfven inträda i ett tämligen litet,
med utsökt lyx möbleradt rum. Gardinerna derinne voro
neddragna och en dyrbar lampa gaf en knapp belysning åt
rummet.

Fru Ranko stannade strax innanför tröskeln och fäste
blicken på en man, som iklädd en nattrock af siden bekvämt
hvilade i en länstol.

»Lamara», hälsade han med osäker röst. »Detta natnn
minner mig om händelser, hvilka jag helst skulle vilja hafva
glömda. Men då det nu en gång åter kommit på tal så —
hvar är Franciska Lamara och hvad vill hon mig?»

»Hon står här framför er!»

»Ni? Omöjligt! Omöjligt!» Han reste sig och
skuggade ögonen med handen för att bättre kunna urskilja
hennes anletsdrag. »Skulle det verkligen vara ni?» mumlade
han, i det han gick emot henne.

Fru Ranko lyfte upp det lätta svarta floret, hon hade
för ansiktet, och ett bittert leende lägrade sig på hennes
läppar.

»Ja, det är jag, ehuru, som ni ser, så förändrad, att jag
ej undrar på om ni ej känner igen den kvinna, ni en gång
— dyrkade.»

»D}*rkade», upprepade baronen. »Ja, jag tillstår att det
är mig omöjligt i eder igenkänna den kvinna, hvars en gång
så dårande behag tjusat så mången man. Sitt ned och säg
mig, hvad som nu efter så många år förmått er att
uppsöka mig.»

»Jag har kommit hit — för min sons skull», svarade hon.

»Ha! Vågar ni verkligen tala om den förbannade
uslingen i mitt hus. Vet ni då ej —»

»Nåd, förbarmande, herr baron», afbröt fru Ranko med
en bedjande åtbörd. »Tyvärr vet jag, hvad den otacksamme
gjort, men det var dock mitt barn.»

»Som ni nattetid lade på en främmande tröskel.» ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free