Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 10. Åter i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- IOI–
»Släpp mig, vansinniga kvinna. Din son heter Ström,
kallas Trasbaron, och är Röda Lottas mördare! Fråga Räfven.»
»Räfven är ju jag!» kom det öfver hennes läppar. »Det
är jag, som svurit Trasbaronens undergång, som behandlat
honom likt ett djur, hetsande honom till döden, jag—jag!»
Baronen slet sig lös från henne.
»Är ni den beryktade Räfven? Ack, arma moder!»
»Ja, det är jag», rosslade hon. »Och om Edmund är
densamme som Trasbaronen så — svär att det är sant.»
»Jag svär!»
Nu tumlade hon baklänges som hade en dolkstöt träffat
henne.
»Då har Edmund — mördat sin egen far — Elliot.»
»Hemska öde!» stönade Rompella.
Fru Ranko kastade plötsligt hufvudet tillbaka och
utbrast i gapskratt, hvarpå hon föll ned som död och blef
liggande på mattan.
Baronen torkade kallsvetten ur pannan och föll sedan
på knä bredvid den afdånade.
»En gång älskade jag dig och ville af medlidande göra
din son till min egen. Och ödet har gjort denne son till
min och moderns hämnare. Är hon också död? Nej, hon
skall nog öfvervinna detta slag, ty det är ju alltid bättre att
veta sin son död än att föra honom till galgen.»
Han reste sig och ringde på sin betjänt, som förskräckt
rusade in. Han hade hört det högljudda samtalet ända ut i
korridoren, men han vågade ej gå in förr än han blef
tillkallad.
»Frun der har svimmat», sade baronen och pekade på den
o
medvetslösa kvinnan. »Återkalla henne till sans. Låt Ludvig
säga till om min vagn och låt köra henne dit hon önskar.
Sedan mottager jag aldrig något besök af detta fruntimmer,
lägg noga märke till det.»
Med en sista blick på den kvinna, till hvilken han en gång
hyst en mer än flyktig kärlek, lämnade baron Rompella rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
