Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 11. En störd förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io7 –
süS
har länge sökt en person, som skulle vara här i staden och
först i dag har jag lyckats finna hennes adress.»
»Hvem är det ni söker? Ni har troligen gått fel, ty
här är ingen som känner er, det ser ni ju själf.»
>Ja, — jag — ser — det», mumlade kvinnan och såg sig
förvirrad omkring. Men i samma ögonblick gaf hon till ett
rop och ville störta fram mot gästerna.
»Der — der —■ se bara hur hon sjunker tillbaka i
stolen, blek som ett lik, den der Wally Parlow, min stackars
sons fästmö. Jag kände inte genast igen henne i den här
eleganta klädseln. Hemma hos oss i Gäbrisweiler liade hon
knappt kläderna på kroppen och höll på att svälta ihjäl, då
min son räddade henne. Han gick och förälskade sig i den
falska varelsen.»
Oskar reste sig hastigt. Nu förstod han, hvem den
obekanta var.
»Tig!» befallde han. »Lämna oss ögonblickligen!»
»Jag tiger inte!» skrek hon till svar. »Hvad bryr jag
mig om er och alla grannlåterna här. Det är min son, jag
söker, min son, som fru Parlow tagit ifrån mig.»
»Hvad ha vi med er son att göra. Sök honom, hvar ni
vill! Här är han inte.»
»Nej, här skall jag söka honom, ty han reste efter den
der usla kvinnan, som löpte från honom utanför kyrkan, då
vår pastor skulle viga dem, och åkte sin väg med en man,
som lofvade henne guld och gröna skogar, men väl inte
höll sitt löfte, kan jag tro, ty hennes fästman här är en
annan.»
Gästena stirrade med klandrande blickar på den unga
fästmön, som ej fann ett ord till sitt försvar.
»Fräcka lögnerska!» utropade Oskar.
»Nej, jag ljuger inte, så sannt mig Gud hjälpe!»
svarade hon med höjd hand. Derpå föll hon på knä och bad i
jämrande ton: »Ack, säg mig bara, hvar min son finnes, och
jag skall förlåta ocli glömma allt. Hans dåraktiga lidelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
