- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
167

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 16. Ej den rätta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- I67

herrskapet, men jag söker sedan länge min fosterdotter Wally
Parlow och då jag fick veta —»

»Hvar har ni fått veta att min fästmö heter Parlow?»
afbröt Oskar häftigt.

Jag — frågade hos polisen.»

Jaså, ja, hälsa då polisen, att min fästmö har hvarken
bekanta eller släktingar bland sådant der folk och lämna
genast vårt hus, om ni inte vill att jag skall låta kasta ut er
eller lämna er åt länsman, ty ni vill naturligtvis inte göra
annat än tigga här, men ni har gått fel, gubbe. Och låt
inte se er här en gång till, ty då låter jag genast anhålla er.
Knalla er i väg nu med detsamma!»

Bark pekade mot dörren.

»Gud är mitt vittne», mumlade Parlow, under det han
med osäkra steg gick mot denna, »att jag ej är någon
tiggare och jag hoppas att ni aldrig får ångra de hårda ord, ni
sagt mig, herre!»

»Går du, drummel?» röt Oskar och tog ett steg emot
honom.

»Ja, jag går ju, jag går ju!» mumlade denne och strax
derpå slöts porten om gubben.

»låte tror jag, den der kommer tillbaka mer!» sade Bark
för sig själf. Åtminstone dröjer det nog till efter bröllopet,
och sedan skall jag nog veta hålla honom på afstånd, ty en
sådan der möbel passar inte i vårt hus. Gudskelof i alla
fall, att inte Wally fick syn på honom, men nu som alltid
var lyckans gudinna mig bevågen.»

Under det att Oskar Bark höll denna monolog, vandrade
Parlow åter in till staden.

»Det var inte hon», intalade lian sig. »Kommissarien
hade rätt. Hur skulle Wally kunna förneka mig! Förgäfves
alltså, äfven detta sista hopp gick omintet! Men jag lämnar
inte Stockholm förrän jag funnit Wally och barnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0841.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free