Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 17. Ett brodermöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I7I -
hänger näsan öfver sina böcker så lång dagen är, och jag —
nå, jag har tillräckligt med göra att styra om allt till mitt
bröllop.»
»Ja, jag såg det i mammas bref. Hvem är din fästmö?
Berätta något om henne!»
»Hvad är det att tala om?» svarade brodern med en
axelryckning. »Fru Parlow är enka och har ett barn. Jag
lärde känna henne på resan —»
»Älskar du henne?» afbröt Alfred.
»Ahja, inte tror jag lion behöfver klaga, men egentligen
är det ett så kalladt godt parti, som skall återställa vårt
gamla goda anseende, hvilket nu är ganska mycket förstördt.
Man måste ju alltid tänka på att kunna skaffa sin familj eu
fördel, om man också får offra sig själf för den, förstår du.»
Tonen, med hvilken Oskar sade detta, kunde ej undgå
Alfred. Han knäppte nervöst med fingrarna och frågade:
»Hvad menar du med det?»
Oskar gjorde en liten paus innan han svarade:
»I förtroende vill jag meddela- dig, att vår familjs ära
och anseende äro starkt hotade. I vår ego befunno sig några
dokument af största vikt, som pappa gömt i en lönlåda i sitt
skrifbord. Dessa papper hafva genom en tillfällighet kommit
i vår ägo, och deras innehåll är en mystisk blandning af
sanning och dikt, men de skulle i en oinvigds hand kunna
göra oss mycken skada. Du har naturligtvis ej haft en aning
om dessa papper?»
Vid denna fråga fäste Oskar sin skarpa, forskande blick
på brodern, som ej ens vågade lyfta upp ögonen.
»Jag, nej — hur skulle jag kunna det?» stammade han.
»Dessa dokument hafva blifvit stulna från oss», fortsatte
Oskar, »och då vi ej vilja anmäla saken för polisen, emedan
vi ej önska att innehållet i dem skall blifva bekant, återstår
oss intet annat än att helt privatim forska efter dem.»
Skärpan med hvilken Oskar talat och den blick, med
hvilken han — likt en orm — stirrade på brodern, gjorde
denne ytterst nervös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
