Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 17. Ett brodermöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låst! Hvar fins nyckeln?»
Med ett skri störtade sig Alfred, uppbjudande alla sina
krafter, på brodern och sökte rycka tillbaka denne.
»Låt bli! Låt bli! Du vet inte, hvad du gör!» hväste
han knappast hörbart.
Oskar ville stöta honom tillbaka, men med en kraft, som
denne ej ens kunnat tänka sig, höll krymplingen fast i honom.
»Jag släpper dig inte. Förr får du döda mig!»
Då vardt vreden Oskar öfvermäktig och med ett kraftigt
grepp fattade han brodern i bröstet och slungade honom
tillbaka på en soffa, och då Alfred i sin ångest utstötte ett rop
på hjälp, grep Oskar, som ej längre kunde styra sig, tag i
broderns hals, beredd att strypa honom om han ej teg. I
samma ögonblick öppnades dock dörren och Oskar kastades
tillbaka af en muskulös arm så häftigt, att han slog mot
motsatta väggen, och mellan honom och brodern ställde sig
Alfreds betjänt, hvilken ej var någon annan än f. d.
detek-tivkonstapelu Grip, hvilken Oskar en gång låtit kasta ut.
»Hvad fan är meningen?» röt Oskar.
»Samma fråga måste jag göra er!» svarade Grip och
mätte Oskar med en fientlig blick. Och vänd till den
dödsbleke Alfred frågade han: »Skall jag lämna den här herrn
till polisen?»
Det behöfdes en god stund, innan Alfred hade hämtat
sig så mycket, att han kunde svara:
»Nej, ingen polis! Det är min broder. Vi kommo i
ordväxling, och det var ingenting farligt. Jag vill inte, att
någon skall få veta om det.»
»Om ni så vill, så tiger jag förstås», svarade denne.
»Men min åsikt är, att en man, som angriper och misshandlar
en bror, hvilken knappast kao. försvara sig, ej förtjänar någon
skonsamhet.»
Oskar bet sig i läppen För tillfället visste han inté
livad han skulle taga sig till. Att den der saten skulle
komma emellan och fördärfva alltsammans! Men med våld
var här intet mera att uträtta, det insåg han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
