Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 18. »Jag älskar dig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179 —
närgången? Eller är ni rädd för mig, derför att jag en gång
talade med er om kärlek?»
»Ja», ljöd det snyftande öfver hennes läppar.
»Såå — fruktar ni min kärlek?» frågade han och tog ett
steg tillbaka.
»Ja, inte för min skull, men för er egen», snyftade lion
högt. »Ni får ej binda er vid en flicka, som är behäftad
med skammens brännmärke, som skall hafva utgjutit blod och
hvilken tusenden kasta sina förbannelser efter. Det vore ett
brott, att draga er med i fördärfvet, och derför ber jag eder
på mina knän att få gå min väg.»
Vid dessa ord, som Therese framhviskade så hastigt, som
hade hon blifvit påmanad med piska, föll Konrad på knä
framför henne och fattade hennes båda händer, som hon
förgäfves sökte rycka tillbaka.
»Är det derför du skulle gå, Therese! O, jag anade det.
Men säg, att du älskar mig, och jag trotsar hela världen.»
»Nej, nej», skrek hon förtviflad. »Jag älskar er ej, jag
vill inte älska er! Låt mig gå!»
Men Konrad skakade på hufvudet.
»Ser du inte, att jag darrar, Therese, att jag trängtar
efter ett kärlekens ord ur din mun, att jag hellre följer dig
hvarthän det än må bära, än jag släpper dig ensam och utan
skydd, att du har bemäktigat dig hela min själ. Du vet ju,
att jag anser dig oskyldig och ren, och att jag hoppas att
den dag skall randas, då du blifver förklarad för ett
misstagets offer. Och ändå fordrar du, att jag skall stanna här
och lämna dig åt fördärfvet! Hvem i min ställning skulle
kunna det? Min kärlek är ju ingen flyktig lidelse, jag har
ju tänkt på dig, allt sedan den natt, då jag räddade dig från
det der öfverfallet. Ack, Therese, vill du tro mig?»
Hon hade lutat sig tillbaka på stolen. Hennes bröst
höjdes och sänktes våldsamt, hennes kraft var bruten och det
kändes som om kärlekens varma sunnanvind värmde henne.
Hon, som alljämt varit olycklig, föraktad och förföljd, hon
Kampen om två millioner. IV. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
