Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 18. »Jag älskar dig»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i9i —
från hörnrummet öppnades dörren ditin och en kvinna trädde
fram i dörröppningen. Törne kände väl igen det bleka,
färglösa ansiktet med de mörka, glödande ögonen och den
hotande, energiska minen.
»Räfven!» utropade han. »Då är Thereses öde
besegladt!» —
Sedan Törne och Lindén aflägsnat sig för att se, hvem
som bultade, skulle Therese, som vi veta, låsa dörren ocli
släcka ljuset. Det förra gjorde hon, men det senare glömde
hon, i det hon stannade vid dörren och lyssnade.
Plötsligt hörde hon någon bulta på fönstret, som ledde
till balkongen, och en kvinnlig röst, som bad henne öppna.
Nästan mekaniskt efterkom hon denna begäran, och lika
snabbt som detektiven trädt in der nere, steg Räfven nu in
och stängde balkongdörren efter sig.
»Therese Ek!» sade hon. »Jag känner igen er, trots er
mask!»
Den arma flickan utstötte ett högljudt skri. Hälsningen,
rösten och minen lämnade intet tvifvel öfrigt, att hon stod
inför en fiende. Hon gjorde ett försök att fly, men hon hade
ej ens hunnit till dörren, innan Räfven fattade henne i
handleden.
»I lagens namn häktar jag er», utbrast hon halfhögt.
»Intet rop, intet ljud, Therese Ek! Ert öde är afgjordt!»
Det oaktadt började hon brottas med polisagenten, tills
hon helt oförmodadt kände sina handleder prässade mot
hvarandra af ett kallt järn, som lades om dem, och hörde en
fjäder knäppa till. Då sjönk hon snyftande ned på en stol.
»Ja, skyll er själf, att jag måste sätta manschetter på er»,
sade Räfven. »Hvarför höll ni er inte lugn? Hvarken ni
eller herrarna der nere, som likaledes häktats, förtjäna något
på att göra motstånd!»
Men Therese vred sina fängslade händer och bad:
»Inte för min skull vill jag bedja er om barmhärtighet,
men släpp för guds skull de båda herrarna fria. De äro
hederliga människor, som ej begått det minsta brott.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
