- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
197

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 19. Förhöret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 97 —

»Jag har aldrig undertryckt min ärliga öfvertygelse, herr
Bark, och att jag, trots mina beskyllningar, vågar visa mig
här, är derför att hela världen känner justitierådet Barks
rättrådighet.»

Ett drag af smärta lade sig omkring den gamle
mannens mun.

»Ni smickrar, herr Törne», sade han bittert, »ja, det
behöfs verkligen en god dosis rättskänsla för att hålla god min
vid sådana beskyllningar, som röra ens eget kött och blod,
i all synnerhet som inga positiva bevis för dessa så kallade
brott finnas.»

»Nej, de saknas ännu, men jag sätter mitt hufvud i pant
för att Therese Ek talar sannt. Och jag anropar er hjälp för
henne!»

»Hvad kan jag göra åt den saken? Hon får själf
bevisa sin oskuld.»

»Det kan hon ej. Och blir hon dömd, är det ett
justitiemord !»

»Var inte rädd, herr Törne», log Bark, »man kommer att
gå ytterst mildt tillväga med henne. Man kommer att inse,
att Therese Ek passar bättre på ett dårhus än i fängelse.»

»Ack, så!» brusade Törne upp — »man tänker förklara
henne vansinnig. Det är ett bekvämt sätt för den rike herr
Bark att göra sig af med ett besvärligt vittne. Vansinnig!
Med detta ord förklarar man kort och godt Therese Eks
anklagelse vara af intet värde.»

Darrande af vrede reste justitierådet sig.

»Lämna mig genast», utbrast han hotande, »eljes skulle
jag kunna glömma mig ända derhän, att jag läte en betjänt
visa ut er. Vi hafva intet mer att säga hvarandra.»

Något blek, men fullkomligt lugn reste Törne sig.

»Ja, jag går», sade han med undertryckt rörelse, »och
i ag måste djupt beklaga, att det medlidande, jag känner för en
olycklig, skulle framkalla denna scen. Men innan jag går

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0871.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free