- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
202

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 20. Alfreds död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 202 -

Hon bräkte genast samtalet på den Barkska familjen och
berättade, huru hon blifvit afvisad derifrån, naturligtvis på ett
sätt, som ställde hennes egen person i det bästa ljuset, och
derpå fortsatte hon:

»Jag vet inte, om ni själf redan gjort den upptäckten,
att Alfred Bark lider mer af en olycklig kärlek än af sin
kroppsliga sjukdom. Den stackars människan älskar, och då
han ej fann någon genkärlek, lämnade han fädernehemmet.»

»Jaså, var det orsaken, det hade jag ingen aning om.
Men nu förstår jag hans oroliga väsen och dertill förfaller
han mer och mer.»

»Jag har hört talas om det», nickade Emelie. »Och tror
ni inte, att det vore en lycka för honom, om denna kvinna
kunde förmås att sköta den sjuke eller endast vistas i hans
närhet?»

»Jo, visst vore det bra, men det gör hon naturligtvis ej.»

»Hon gör det. Jag är den, som Alfred älskar.»
»Ah!»

»Ja, ja», nickade Emelie, »ni blef förvånad, men så är
det. Alfred älskar mig. Inte älskar jag honom, det är ju
begripligt, men jag känner stort medlidande med honom och
det drager mig hit, der jag vet, att han går sin undergång
till mötes genom längtan efter mig. Skulle jag ej kunna
stanna här i huset som er sällskapsdam, jag gör ej minsta
anspråk på någon godtgörelse derför, jag skulle tvärtom gärna
vilja betala för mig, blott jag kan få vara i den stackars Alfreds
närhet. Vill ni gå in på det?»

Vid dessa ord såg Emelie på den vid intriger så ovana
damen så trohjärtadt, att denna ej behöfde lång stund att
besluta sig.

»Stanna, kära fröken», sade hon ocli räckte Emelie
handen. »Jag skall låta ställa i ordning ett rum åt er, och herr
Bark skall nog blifva glad att få se er.»

Redan en kvarts timme efteråt befann Emelie sig i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0876.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free