- Project Runeberg -  Kampen om två millioner. Svensk kriminalroman. Vol. 1-4 /
228

(1899-1903) [MARC] With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 22. Konsul Barks dom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 228 —

han hade önskat, att det skulle dröjt mycket längre, innarr
han behöfde möta brodern i ett sådant ärende.

På hans ringning infann sig en betjänt och öppnade.
Då denne också ville anmäla justitierådets ankomst för
familjen, afböjde denne det genast. Han ville endast tala ett par
ord vid konsuln, och han kunde godt själf uppsöka honom
i hans rum.

Konsuln satt just blek och nervös vid sitt skrifbord, då
dörren öppnades och brodern trädde in till honom.

»Hvem der?» frågade han förskräckt.

Då stod brodern framför honom. Konsuln ville resa sig
från stolen men föll genast tillbaka i densamma med ett
utrop af förfäran. Minen i broderns ansikte bådade intet godt.

»Du?» utbrast han.

»Ja, just jag», svarade denne med tonlös röst och sjönk
ned på en stol, som stod vid skrif bordet.

»Kommer du för bröloppets skull?» frågade konsuln
och fingrade nervöst på sin klockkedja. »Vi visste intet om
— Alfreds plötsliga död — och —»

Han förstummades af en blick ur broderns ögon.

»Nej — inte derför — besvära dig ej med flera lögner!»

»Jag!» ville Bark utropa, men orden fastnade i strupen
och hotade att kväfva honom.

»Ditt hela lif har varit en lögn!» fortsatte brodern kallt,
»Och dock äro vi födda af samma moder!»

»Jag förstår dig ej», stammade Bark. »Hvad vill du
mig? Jag skall rop^ på Oskar, ty jag känner mig sedan en
tid så nervös, så upprörd —»

»Jaså, har ditt samvete verkligen vaknat till slut. Detta
har fört mig liit, läs själf», svarade brodern bittert och
lämnade honom Alfreds bref.

Konsuln tog emot det och stirrade med vidöppna ögon
på det. Redan de första raderna sade honom, hvad det var
fråga om. Han ville resa sig upp, tuen brodern tryckte åter
ned honom i stolen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:39:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemillion/0902.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free