Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - 23. Den som gräfver en grop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245 —
Men då må också han stå sitt kast. Ha vi gjort sällskap
förut, kunna vi väl göra det till stupstocken också!»
»Trasbaronen?» frågade stadsfiskalen. »Han är ju död!»
»Nej, visst icke, han är lika lefvande han som jag, det
kan ni strax öfvertyga er om. Jag skall berätta alltsammans,
herr stadsfiskal och jag svär på, att jag inte skall säga ett
ord osanning.»
Det nu följande förhöret räckte fulla två timmar. Ek
berättade allt, börjande med stölden i hotellet vid Norra
Smedjegatau och slutande med att meddela det unga fru Bark
var i Trasbaronens våld, sedan han tvingat henne att förut
bestjäla sin man.
Ek underskref lugnt protokollet öfver förhöret och
af-fördes, och stadsfiskalen begaf sig genast till polismästaren
för att gifva honom del af den synnerligen viktiga
upptäckten. Strax derpå begåfvo sig fyra af polisens starkaste
konstaplar tillbaka till Per Halls kafé, der de efter en kort
strid bemäktigade sig Trasbaronen och förde honom, bunden
till händer och fötter, till häktet.
Fru Bark och barnet blefvo genom stadsfiskalens
försorg och under bevakning af en detektiv i vagn förda till
den Barkska villan.
På det mest genialiska sätt hade Trasbaronen, nutidens
störste förbrytarkonung, vetat att befria sig ur de mest
förtviflade lägen, och nu kom han genom sitt eget förräderi
på fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
