- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt's Resa genom Sverige år 1804 / Första Delen /
140

(1807-1808) Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Jonas Magnus Stiernstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa ifrån Upsala till Götheborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket skogbeväxt; till höger på längre afstånd
storsjön, som ligger mycket lågt. Vid Lyresta,
högsta punkten på denna väg, hade jag en
skön utsigt. I dag såg jag flera stenmurar, än
i går, äfven förekommo flera byggnader, som
till det mesta voro af sten. Denna slags sten
brytes ur Skiffer- och Kalk-lager öfverallt, både
i berg och på slätmarken. Många sköna
sträckor af detta bördiga land ligga obrukade.
Omkring storsjön finner man en myckenhet
outdikade kärr och moras, beväxta med låga buskar,
hvilka kunde omskapas till bördig mark, då de
nu utgöra usla beteshagar.

Vid Bölum måste jag vänta en half timme,
ehuru man knappt hade 50 steg till stället,
der hästen skulle hämtas. Jag trätte på
Hållkarlen; han klådde sig bakom örat, och
svarade, att han ej förestält sig det jag hade så
brådt om, emedan jag så sagtmodigt tillsagt
honom om häst. Detta lade jag på minnet,
och hädanefter nyttjade jag, vid alla befallningar
till dylikt folk, så många Svenska eder,
som jag lärt, till inledning. Härmed
förolämpar man dem alldrig, emedan detta är så
vanligt för dem, och emedan de sjelfve vid mindsta
förtret hafva några tusende tunnor djeflar i
beredskap. Den som ej kan svärja, har intet
anseende hos detta folk. En främling, som ej
lärt sig några eder, kommer ej mycket långt
iblad dessa menniskor, ehuru de för öfrigt
kunna vara mycket tjenstvilliga och beskedliga.
De anse honom som en nykomling i verlden,
en feghjertad morsgris, som hittils sutit i
spisen, och ännu icke förstår att uppföra sig som
en karl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 12 15:15:57 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aemsvresa/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free