Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
Med sitt trumpetskall han förstod
Att fienden förskräcka,
Dernäst, att verkligt mannamod
Hos mången harfot väcka;
Men, under Trojas långa krig
Han blåste lungsot uppå sig,
Blott för sin vän Æneas. ’ ’ ,
Vår hjelte, som i många år
Hört mannen musicera,
Lät genom eld med hull och hår
Hans kropp väl destillera,
Och, som Æneas föreskref,
Straxt qvintessencen samlad blef
Uti ett uttömt vinfat. *)
Den gyllne nyckeln värrst af allt
Vår hjelte sedan brydde,
Ty gumman, som dess bruk befallt,
Ej sagt hvad den betydde;
Han tänkte både hit och dit
Och misste sömn och appetit^
Den dumma Herr Æneas!
Men, som han alltid morsgris var,
Han blott behöfde gapa,
Då mamma genast omsorg bar
Att stekta dufvor skapa —
Nu kastades af söta mor
En pung dukater, grufligt stor,
Just för vår hjeltes fötter.
*) Ossaqüe lecta eado. *–––» —
L. VI, r. aa8.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
