Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag fattade ett fast beslut att rymma, att skaffa
mig ett svärd och en Bistol och en pilbåge med
synålspilar, och sedan ville jag se den mans kropp, som
skulle våga sig på mig, där jag låg uppe i småländska
höglandet och spridde död och förintelse runt
omkring mig. Åtminstone ville jag se de jämnåriga
pojkar, som kunde förfoga över en sådan attiralj som
jag, och försökte mucka. Jag blev dock ingen
Rinaldo Rinaldini trots alla barndomsdrömmar.
Samtidigt gick Emån mot havet med is och
oberäknelig vad vattenhöjden beträffar.
Fabrikspojkarna brukade hoppa ut på förbifarande iskäl och
segla på dem utför fallen. Jag kom en dag vid högt
vattenstånd ned till ån. I en vak låg ett ensamt käl
roterande för strömmen, som brusade fram under
den fasta isen. Jag hoppade ut på kälet, det välte,
strömmen drog mig under och under ett par
sekunder höll jag mig fast med fingrarna i iskanten, tills
en kvinna, vår jungfru, drog mig upp vid ena
handloven. Hade hon inte varit där just då, hade ingen
fått läsa mina memoarer. Jag antar att
mänskligheten står i tacksamhetsskuld till denna kvinna.
Mitt liv börjar egentligen, då jag på grund av en
serie omständigheter förflyttades till Bohult station,
ett par mil från Oskarshamn.
Först där utvecklade sig gossen till en karaktär.
Där var endast ödemark, kala berg och en järnväg,
som gick igenom landskapet. Min bästa vän från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
