Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länder, där det fanns indianer att slåss med. Jag
skulle ha en bössa och skjuta caribous och vapitis,
och min gördel skulle hänga full med de förnämsta
hövdingarnas skalper.
Jag hade ett särskilt krigsrop på den tiden:
alalalalalala — la — som ofta ljöd mellan tallarna
där hemma.
Jag hade läst om indianer i Familjejournalen och
gripits av en mäktig sympati för dem. Jag hade en
båge och pilar med sylspets, som darrande satte sig
i trädstammarna. Jag hade tallbössa, ett
mordvapen, som man skaffar sig genom att vrida ur
kärnan på en tre à fyraårig talltopp, och laddar med
två pluggar av blånor, en i vardera ändan, varpå
man skjuter ut den yttersta genom att med en
träpinne pressa ihop luften mellan pluggarna. Jag tror
att ingen människa blivit dödad med tallbössa.
Jag läste min första roman. Det var Den
vandrande juden av Eugéne Sue. Jag tycker fortfarande
att alla andra romaner äro skräp emot den. Därnäst
läste jag Londons mysterier av Paul Féval. Där
finnes en liten bov beskriven, en ung londonbohemien
vid namn Snail. Hur ofta har jag inte önskat att
vara Snail och kunna begå så många brott med så
rent hjärta som han.
Jag läste Familjejournalen, som kanske mer än
andra publikationer har inverkat på den nuvarande
generationen. Den var verkligen bra. Jag har läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
