Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi togo fisk vid bloss också. Gäddorna och
lakarna sovo i lä av bottenstenarna i ån. Med ett
särskilt, inlärt tag höggo vi dem med blotta
händerna. Vi togo andungar, som vi jagade in i någon
återvändsgränd och tvungo att ge sig. Vi voro
skinnstrumpor i miniatyr.
*
Prästen hemma i socknen har dille och dricker
eau-de-cologne i förskräckliga kvantiteter.
Kanhända därav min tämligen minimala religiositet.
Den gamle klockaren är även försupen, men de
båda herrarnas socialt olika ställning gör, att de
måste supa i var sin umgängeskrets. Då jag är
hemma, vågar jag ej besöka prästen, ty han kunde
ju se mig dubbel och jag kunde komma i tvivel om,
vilken av de båda som är jag själv. Fortfarande
undrar jag över den statsprincip, som tillåter en
präst ha flugan. Jag inbillar mig, att
sakramenterna lida därav. Jag skall väl resa ned en vacker
dag och reda ut det där, ta prästen i kragen, vilken
han för längesen borde ha mistat och tilltala
klockaren med den vox humana, som finns i hans orgel
också, samt ge honom in en moralisk spärrventil.
Hur mycken poesi ligger ej över de fattiga
markerna därhemma trots den försupne prästen och
den lika försupne klockaren! Jag ville ta den
decimerade skogens stackars kvarstående trän i famn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:41:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aesjalvd/0038.html
