Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre uppnästa och osnutna individuum med
hängande fläta och nippertippsfasoner, som för
tillfället bodde i mitt hjärta.
Få människor ha varit så kära som jag och få så
älskade. Ty detta obeskrivliga något, som finnes
hos mig och som kommer kvinnorna att darra, då
jag nu med min chapeau-claque under armen, klippt
och nyrakad och i blankskinnsskor svävar i en
salong med ett skeptiskt leende på läpparna, och,
sedan jag kysst värdinnan på kardan, börjar fixera
kvinnorna med min halvt satiriska, halvt
medlidsamma blick, gör mig, man påstår det,
oemotståndlig.
Men minnet av segrar, som kunde ha vunnits, gör
mig vemodig — —
Jag har kommit ifrån ämnet, min barndoms
förälskelser på landet.
Ytliga förbindelser forekommo ju också.
Vanligen friade flickorna själva, något som hela könet
verkligen fortfarit med även sedan jag blev mogen
man. Jag har egentligen ingenting haft emot detta,
men det alstrar en viss lättja hos föremålet för
passionen. Man ligger på sin kanapé och låter
slavinnorna befläkta en.
Jag blev en gång i min barndom — jag var
gymnasist — osynlig åhörare till ett gräl mellan två
flickor i Norrköping. De äro gifta nu och ha
embonpoint och hundratals barn:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
