Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon skall bråka med mig. Det fanns en ung buse
i Norrköping, vilkens blotta namn uppfyllde mig
med en blandning av beundran och fasa. Han hette
Skackelkalle och har vid det här laget nått
långholmarens föga avundsvärda ställning. Men hur
kunde icke den pojken slåss! Poliser, borgare, alla
voro utan åtskillnad föremål för hans hårdhänta
omsorger. Hans styrka låg huvudsakligen i hans
mod. Han hoppade upp på polisernas nackar, vred
om deras näsor, gav danska skallar, sparkade dem
under hakan. Han var med ett ord en föresyn för
oss.
Det var han som lärde mig tjuvmeta lax med
fluga. Jag är honom tacksam därför.
Motala ström bildar enligt Dahms geografi på
sin väg genom fabriksstaden åtskilliga fall. Mellan
dessa stod laxen. Med uppmärksamheten delad
mellan polisen och fisken stodo vi vid järnbron och
drogo våra laxar, färdiga att genom Schwarzens
valv försvinna i gränderna, då ordningens väktare
nalkades. Man var aldrig så välkommen på sitt
inackorderingsställe som då man kom hem med en
lax, och jag undrar ej på det. Och det var en
egendomlig tjusning att begå lagbrott i Skackelkalles
sällskap. Umgänget hade för övrigt sina sidor. Det
kunde hända, att man helt plötsligt och omotiverat
fick stryk av honom. Han var — för att citera
Runeberg — ”En vild unge, hatade att leva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
