Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kommer vid tanken härpå till övertygelsen
att människan som barn är oförbätterlig.
Jag skulle naturligtvis kunna lämna en volym
intressanta detaljer om livet inom klassdörrarna,
men en lätt förklarlig pietet förbjuder mig det. Mina
anteckningar om skolans lärare, deras karikatyrer
och en noggrann framställning av deras egenskaper
i ord och bild äro överlämnade till Kungl.
Biblioteket för att öppnas om femtio år, då väl allas vår
lidelse lagt sig. De bilda — så mycket kan jag säga
— en kulturskildring av rang och kommande tiders
hävdatecknare skola ur dem hämta både hugnad och
pekuniär förtjänst. Ty vilken kulturskildrare skulle
skriva något, om han inte finge betalt därför?
Vår förströelse på rasterna utgjordes
huvudsakligast av slagsmål klasserna eller individerna
emellan. Vi älskade i synnerhet snöbollskrig. Gymnasium
slogs med de fem outsägligt mycket tarvligare lägre
klasserna. Och då klockan ringde till ny lektion,
kramade vi snöbollar, vilka vi i klassrummets värme
under timmen bearbetade till is för att de skulle
träffa så mycket hårdare. Med fickorna våta och
glödande av stridslust tyckte vi tiden släpa sig fram.
Att få en fråga under verkligt snöbollsväder var ett
intrång i vår tankeverksamhet. Och att plåga en
pojke med Euklides eller latin är faktiskt lönlöst,
då han drömmer om Dexippos och statens räddning
genom gossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
