Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid den åldern kunde man tillåta sig en liten
extravagans. Nu äter man gröt om mornarna i stället.
Vävskedmakaren, som fått en hel rockärm
bortriven, rev nu bort den andra också och satt som i
väst. Sköld sjöng visor från Hultsfred, och
kyrkfolket, som sedermera fann oss liggande och
skrålande i det höga gräset, betraktade oss med ursinniga
blickar.
Men vävskedmakaren blev sentimental och
utvecklade sin levnadsfilosofi, ackompanjerad av
Sköld som skrek eller vrålade fram sin. Båda voro
skeptici och trodde inte på fan. Det vill säga
vävskedmakaren hade sett honom en gång då han var
liten, men han var nu som karl icke riktigt säker på
om han sett rätt eller ej. Sköld trodde däremot på
fan, men han var major och hade satt in Sköld på
fyra dygns arrest och därför skulle han ... rrrr! ...
snart få se vems ande han hoppade bock mä! För
ingen smålandspojk tog arrest av någon smörbuk
till major inte, nä, så ... rrrr ...
— Ja, men du tog ju arrest i alla fall, sade jag.
— To ja?! Arrest! Nä, så — — — hör du säj
om dä en gång te så trär ja opp dej på
gärdsgårdsstörn. Men majorn ska ha igen’et — — — rrr! För
resten ä han en regäl karl å den som säjer nåt om
honom får — — — rrr! — — gunga lätt som en
attanskilling å tig sen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
