Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en man, som är målare, till mig att jag borde bli
målare. Lättledd som jag är, reste jag genast från
staden och slängde mig in på den nya banan.
Det var rätt tungt att lämna Uppsala med dess
härliga och dansanta kvinnor, dess krogar, dess
filologiska förening och dess Grindstuga. Men med
ett hastigt ryck slet jag hjärtat ur mitt bröst och
förtonade i fjärran.
Tillåten mig, mina damer, säga ett uppriktigt: fy
fan! då jag tänker på hur det kändes.
Men liksom pastor Josef Rosenius i sin
österländska reseberättelse citerar och sjunger andra skalders
dikter, då något osedvanligt eller rörande möter
honom, må det av samma skäl tillåtas min gamle
vän Goethe att med några få rader uttrycka vad
jag kände:
”Nun hab’ ich mein Sach auf Nichts gestellt,
Juchhe!
Und mein gehört die ganze Welt,
Juchhe!
Zu Ende geht nun Sang und Schmaus.
Nun trinkt mir alle Neigen aus;
Die letze muss heraus!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
