Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärta skulle brista. Jag sjöng och högg kniven i
min kappsäck. En gumma gav mig kamfer på en
sockerbit. Men hennes man tog fram en
brännvinskutting, en pjäs av järnbleck, och bjöd mig en
dragnagel, sedan han först hällt ned ett par i sitt
snusiga gap.
— Ta nu kamfert på en sockerbit igen, så sa
stodenten få si atte han bler fresker! sade gubben.
Jag lydde och lugnade mig något.
Med den gubben fick jag sällskap ända till
Jönköping. Jag delade min matsäck med honom och vi
drucko kaffe tillsammans på en krog. Han var en
ovanligt hygglig man och jag berättade alltsammans
för honom och hans gumma. Min fästmö hade
övergivit mig. Det var ju något förfärligt!
— Va ho riker? frågade gubben.
— Nää!
— Då sa stodenten inte sörja!
— Ho va la utå hasskap? frågade gumman.
— Jaa.
— Ja, si tocka sa en inte lita på! Men dä finns
monga flecker som vell ble prästfruar. För stodenten
stoderar la te präst?
— Nää.
— Jasså, ja si då, så —
Och gumman suckade vid tanken på min
framtid.
Vid en station icke långt söder om Falköping stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
