Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man mig att han icke tog emot. Men under
resonemanget med tjänarinnan öppnades en dörr och där
stod han. Hur väl kände jag icke igen honom efter
hans många lustiga självporträtt. Han såg
feberaktig ut och hade huvudet omlindat med ett vitt
bandage.
— Jag låg, sade han, men jag hörde ert namn
och steg upp. Så livat att se en studentmössa. Stig
in! Jag är ganska eländig, men det reder sig väl.
Jag slog mig ned på kanten av en stol.
— Jaha, och nu skall ni bli artist. Hemligheten
är: man måste se, se, se och se jäkligt! Jäkligt och
jämt! Inga lakuner i seendet. Och välkommen nu!
När jag blir litet kryare, få vi talas vid ordentligt.
Gå bara upp på Valand nu medsamma och börja
arbeta. Har ni pengar?
— Jaa då!
— Så skall det låta! (Han plirade på mig, höll
med ena handen för munnen och stödde långfingret
mot näsan.) — Undrar hur det egentligen förhåller
sig med den saken. Men man ska ta livet i kragen,
gosse! Annars blir det livet som tar en själv och det är
inte meningen. Adjö, nu går jag och lägger mig igen.
Glad och förhoppningsfull stegade jag ut ur Carl
Larssons villa, satte studentmössan på sned, spände
ut bröstet och ägde hela stan. Pengar hade jag ju och
min första åtgärd var att köpa några cigarrer. Jag
gick in i en tobakshandel. Milda Gudar! Bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
