Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ge dej i väg, jävla snobb, annars sprättar ja
opp dej!
Jag gick tillbaka till mitt sällskap och berättade
den sorgliga utgången av expeditionen. Olof
Sager-Nelson blev intresserad.
— Dom har stulit pengar och sitter och delar
rovet. Ska vi säja till polisen? Du ska få se att vi får
läsa om något stort inbrott eller någon
bondfångare-historia.
— Nej, låt dom vara.
De fyra hade emellertid fått ögonen på oss,
fixerade oss med lömska blickar och tycktes rådslå om
oss på ett högst obehagligt sätt. Jag föreslog att vi
skulle gå ifrån krogen.
Vi gingo. Vi hade hunnit några steg, då Olle
plötsligt skrek: — Dyk i gatan, Albert!
Jag dök — och en gatsten passerade över mitt
huvud. Jag vände mig om. Nedanför krogtrappan
stod Jonte och knöt näven åt mig.
— Har du blivi deckare, jäkla Albert? skrek
han. Blanda dej inte i mina affärer, jäkla spion, för
då sprättar jag opp dej. Ge dej i väg, annars — — —
Och han tog upp en gatsten till. Där fanns gott
om sådana, ty man höll på att reparera gatan.
Och så försvann Jonte för andra och sista
gången ur mitt liv.
Jag vet verkligen inte, hur många vykort jag
målade under de två första månaderna av min tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
