Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men kandidaten kan ju betala i morgon. Jag
känner igen kandidaten!
Jag kom aldrig tillbaka. Detta brott är nog bland
de få jag begått.
Detta att gå, gå, gå hungrig med en skissbok i
fickan! Långt uppåt Söder, där gamla hus ännu
funnos kvar, gamla gårdar med gamla trän. Jag var
mycket fräck på den tiden. Hade jag lyckats sälja
en tavla, gick jag helt ogenerat in i en gård och
drack kaffe med folk, hjälpte dem att pumpa upp
vatten, högg ved åt käringar, läste läxorna med
barn, som gick i Ersta skola. Och rätt ofta, då jag
hade pengar, dök jag ned i avgrunderna med murare
och snickare och folk som hade förbindelser högst
uppe i vindskupor, där märkvärdiga människor,
makeråer och kopplerskor dvaldes.
Jag bara studerade. Jag höll mig alltid snygg och
fin, även moraliskt.
Men en dag fick jag brev från Carl Larsson.
Det skulle göras en ny tidning. Man ansåg att
Söndags-Nisse var litet gammalmodig och Hugo
Vallentin vände sig till C. L. och ville ha honom
som medarbetare. Men Calle Larsson hade andra
uppgifter. Han arrangerade ett möte mellan mig
och Hugo Vallentin och vi talade med varandra.
Jag hade redan gjort några teckningar.
Söndags-Nisse, som då redigerades av Axel Klinckowström
och Oscar Bensow, teol. och fil. doktor, kyrkoherde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
