Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
simpel hädare, som borde avskaffas. Men mina
synpunkter voro ju förklarliga, då jag samarbetade med
en jude. Som svar på detta anfall gjorde jag ensam
ett helt nummer av Söndags-Nisse för att visa att
jag trivdes mycket bra med min chef. Pressen delade
sig naturligtvis i två läger, för och emot min
obetydlighet. Endast en krönikör i någon
landsortstidning tog mig i försvar och försäkrade att jag
egentligen överdrivit i beröm visavi Gustav II Adolf
genom att låta honom borsta tänderna, vilket denne
hjälte bevisligen aldrig gjort, enär sådana möbler
som tandborstar voro en senare uppfinning.
Däremot var det möjligen lågsinnat av mig att insinuera
att Karl XII haft liktornar. Han gick ju inte. Han
bara red. Och i sådana stövlar som hans, med den
konstruktionen, störde ju inte liktornar om de icke
voro av fasaväckande storlek.
Jag har sedermera rätt noga aktat mig att göra
historiska teckningar.
Sigurds motvilja mot mig satt i så länge han levde
och han visade vid de få tillfällen vi träffades en
förkrossande överlägsenhet, efter vilken jag först
på sista tiden hämtat mig. Men Söndags-Nisses
upplaga växte trots Vallentins och mina
fosterlands-förrädiska stämplingar. Jag började göra
karikatyrporträtt. De första väckte ovilja hos de
porträtterade, men glädje hos de avglömda. Jag försökte
reparera detta fel och så småningom blev det ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
