Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur mina memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är det så, att jag mycket ofta upplever till
synes egendomliga saker på mina resor. Vid krogens
bar stod min barndomsvän och drack något. Jag
blev icke förvånad. Jag sade bara Hej! och han såg
icke heller överraskad ut när han svarade med
samma hälsning.
— Hur visste du att jag var här inne? Jag beskrev
situationen.
— Jo, den där gamla skurken! Den skall du tro
jag klarade fint. Han stal allt det lilla jag hade av
pengar och ville sätta mig i klistret för resten, i en
förbaskat tråkig situation. Men jag stängde in både
gubben och hans satan till käring och letade reda på
mina pengar. Du skulle se hur det ser ut i deras
våning. Allt som hade lås bröt jag upp och hittade
verkligen vartenda dyft. Hade gubben inte varit så
gammal, skulle jag ha slagit sönder några revben på
honom. Men nu är jag trött på London och nu går
jag till sjöss igen — när du har rest förståss! Have
a drink! Jaså — han sa verkligen att jag talar dålig
engelska? Ånej, när man varit tio år på sjön med
bara engelsmän och bott i kolonierna, talar man inte
dålig engelska — åtminstone inte jag. Men jag
förstår att gubben är arg som ett bi. Hade jag vänt mig
till polisen, hade jag stått hjälplös. Nej, man måste
reda sig själv och bäst med de här.
Och han strök med välbehag över sina väldiga
bicipes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
