Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seglats med strandhugg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70-talssentimentalitet. Men en blick in i sakristian med dess
kungörelsesamling i fula pappband på bokhyllan, där en
vintratt står upp- och nedvänd och en smutsig
mässskjorta med råttäten bård hänger på väggen,
släpper mig handlöst ned mitt i 80-talet. Saklöst
hoppar jag över 90-talet och är åter en modern
människa med de sista krigstelegrammen i tankarna.
Singös färg är grått. Men under de väderbitna
granarna är mossan skär av linnea.
En sägen förtäljer om en pojke, som kom i lära
hos en skräddare. Han var kvickställd på alla vis
och medan han sydde och skar till, vann han
skräddardotterns hjärta, så att hon fick ett barn.
Skräddaren blev förstås arg och ville att gesällen skulle
gifta sig med dottern, vilket ju var mänskligt begärt.
Men gesällen var så kvickställd, att skräddarbordet
syntes hans begåvning för litet. Han var bestämt
skapad att nå höga äreställen, och han bad därför
skräddaren att få studera till präst, innan han gifte
sig. Gubben hade litet pengar och bekostade den
kvicke gesällens studier, tills denne prästvigdes och
gifte sig med en annan flicka. Detta är vad folk
kallar tacksamhet och finkänslighet.
Den historien berättades på Singö.
Om den forne skräddargesällen ännu lever, kan
det ju roa honom att se den i tryck. Eller kanske
hände alltsammans på 1700-talet. Tid och rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
