Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strandparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergen står en svag bris. Grunden lysa gulgröna
kring kobbarna, men inne på den sakta sluttande
bottnen närmast stranden leva de färger, som jag
nu studerar. Mellan de röda, gröna och gula
stenarna vaggar tången grönbrun, och skuggorna
under stenarnas kanter och under tångruskorna äro
mörkvioletta. Men genom det vattrade vattnet
skickar solen ned ett fladdrande, glittrande nät av ljust
guld, vars maskor vidgas och dra sig tillsammans
på bottnens stenar och tång. Över all denna färg
speglar sig luften i de små vågornas nordsidor och
mellan dessas oroliga flätverk ser jag bottenfärgerna
som genom ett grönt flor.
I snart tio år har jag allvarligt studerat all denna
härlighet. Men kanske återstå tio år än, innan jag
vågar sätta penseln på duken.
Jag fortsätter längre söderut tills jag kommer till
grottan. Nå, den är inte vidare märkvärdig, inte ett
dyft av mystik. Den var en gång en spricka i berget
och havet har utvidgat den, låtit dyningen slipa dess
sidor med grus och småsten och is. Jag brukar gå
dit, därför att jag två gånger på vintern har sett ett
utterspår gå igenom den och upp på berget bakom.
Ett svagt och barnsligt hopp kommer mig alltid att
gå tyst som en räv, då jag närmar mig grottan. Men
som vanligt finns där bara strandvrak, rundhult,
tågstumpar, videkorgar, tunnband, kork, bräder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
