Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisslehamnsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligt och lockande, och dansdunket är som
taktfasta slag på en puka från andra sidan en sjö.
Jag stannar framför en hindrande dyngstack.
Ljuset i min lykta lyser matt. I dyngstackens kant
ligga daggmaskarna tätt och glansdagern på deras
kopparglänsande ormkroppar rör sig vackert, där
de söka varandra parvis. Ty inte endast på logen
utan också i åkern har man sånt där för sig. Jag
rätar på min värkande rygg och ser ut i mörkret
framför mig. Jag söker bestämma sommarnattens
färg, sordinen på grönskan och skuggorna som leva
och fläta sig tillsammans i snåren till en röra av
färg.
Plötsligt hör jag att jag icke är ensam. I ett dike
bredvid mig jagar en padda daggmask. Jag hör då
hon slår ihop munnen med ett smackande ljud och
jag lyser försiktigt över hennes jaktmark. Tyst som
Skinnstrumpan närmar hon sig masken och hugger
hans huvud i ett blixtsnabbt tag. Så arbetar hon
med framfötterna, alldeles som om hon skulle nysta
till sig masken. Ibland kliar hon sig i huvudet med
en mänsklig rörelse. Och då masken släppt, sväljer
hon den. Hennes mage sväller, och jag antar att
daggmasken i början inte ligger stilla i sitt fängelse.
Så går hon på sned till nästa mask och hinner med
en hel del, innan hon däst av vällevnad släpar
sig tillbaka in i sitt snår, sedan hon först tagit sig en
klunk vatten ur diket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
