Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välkomna till Kiruna. Just då vi börja middagen,
rapporteras att köket är fullt av lappar. Ty det hör
till lapsk god ton att icke dröja med att efterkomma
en inbjudning. De ha inte dröjt ett ögonblick.
Och efter några minuter äro vi alla församlade
i Sveriges hemtrevligaste rum. Fulla av mat och
glädje och med havannor mellan tänderna placera
sig lapparna på golvets björnhudar, säkra i
medvetandet om att ha uppfyllt människans heligaste
plikter: den att vara värd och den att vara gäst.
I ett hörn av rummet står Christian Erikssons
skulpturporträtt av min och hans och allas vår vän
Pieti Kuhmoinen. Lapparna treva och tumma på
den och konstatera, att den är riktig. Och jag själv
firar en triumf, värd en förmögenhet, ty jag har ur
minnet gjort Nikku Sarris porträtt, vilket medföljer
detta försök att berätta. Vi visa kvinnorna
teckningen, och de försäkra, att det är Nikku.
Men det blir kväll och min arbetsdag börjar.
Lapparna säga sitt hyvästi och glida på sitt försynta
sätt ut genom dörren. Vi äro ensamma med
kulturen och måste börja på med dess värsta förbannelse:
arbetet utan muskler. Är det nu någonting för en
stor, stark karl att sitta och skriva och rita gubbar?
En karl skall sköta en slägga eller en plog eller en
yxa och en kvinna. Ett pennskaft borde falla till
stoft mellan hans fingrar. En stålpenna borde på sin
höjd dyrkas som fetisch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
