Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strandskogen och jag förstod, att det inte var räv. Jag
gömde min hustru i ett snår och ställde mig i pass.
Och inom ett par minuter kommer haren för fulla
boliner, men utom skotthåll. Vanligen bruka hararna
följa stranden — åtminstone unghararna — men den
här gav sig i väg uppåt en liten skogsstig, som
knappt skönjdes i ljungen. All right — jag flyttade
oss båda närmare, ty jag ville, att hon skulle få se
hur det går till att skjuta en hare.
Och mycket riktigt — om en kvarts timme
kommer haren tillbaka. Jag väntade honom från samma
håll som förut, men nu kom han bakifrån och fick
skottet på några stegs avstånd. Jakten var slut —
en leksaksjakt med åskådare, så bekväm den väl
kunde vara.
Solen sjönk, medan jag passade haren. Å, den
vackra Kvarnviken med liten dyning och guld på
den våta sanden, en lång lieformad gyllene rand
utanför den i skymningen violetta snön. De gula
svällande snötunga molnen mörkna till rött bakom
de kraftiga stormbitna ungtallarnas saftiga
silhuetter.
Alfågeln, som legat i en dyning utanför det gamla
vraket, närmar sig försiktigt, ty vi synas inte mot
skogen. Men när jag går ned till stranden för att
tvätta händerna, vänder flocken och ror långsamt,
som i förtret, ut mot skäret, där det bryter ljust mot
den mörkblå horisonten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
