Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hemkomst efter orkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEMKOMST EFTER ORKAN
Äntligen är jag på hemväg. Jag sitter i den
glödheta kupén och läser all världens tidningar, medan
landskapet som rusar förbi blir allt blåare. Men
tidningarna ge mig ingenting och landskapet blir en
istidsöken med svarta nunatakker i den blå snön.
Stjärnorna ha slocknat, ty det är yrväder. Det
känns som om de aldrig skulle tändas mer, kanske
därför att en ohygglig medpassagerare snarkar på
bänken mitt emot så fruktansvärt, att det icke finns
ett enda ljud i naturen, som han icke lyckas återge
mer än illusoriskt, från en kolerabacills
kärleksviskning hela skalan uppåt till domsbasunens vrål, vilket
enligt löfte av min själasörjare skall bli särdeles
högljutt.
Efter några timmar är jag framme vid min station
och stiger i släden. Genom den glesnande yrsnön ser
jag stjärnorna tändas igen och inom kort kör jag
genom en sagotunnel, som jag låter min fantasi gräva
ut åt mig. Dess golv är den ljusa vägen, väggarna
äro den svarta skogen och taket är den mörkblå
himlen med de gamla stjernhjelmska käpphålen i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:41:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aesjalvd/0238.html
