Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bonde som satt trött vid vägkanten och vilade sig.
Hans åttio år lästes i hans lugna blick och i rynkorna
på hans barnkinder. Jag satte mig i närheten och
började studera. Jag lärde mig hans karaktär,
linjerna och färgen, de stora dragen i hans
individualitets omhölje. Men just då jag trodde mig
vara färdig med hans ansiktes yta, blixtrade en
solstråle till i tallarna bakom honom. Den lyste i
orange på de blanka unga grenarna och i guldgrönt
på barren.
Du som läser detta, kunde du bara fatta hur
omätligt allt förefaller, hur rikt, hur otaligt, hur
stort allt är! Varje barr har sin individualitet, sitt
jag, sin erfarenhet, sin vishet — och ur denna
bottenlösa brunn är jag dömd att ösa — och jag känner
min begränsning som ett halsjärn, då jag måste
erkänna att jag är nog fattig att tro mig förstå den
gamle bondens karaktär bättre än det yttersta
barrets på den längsta grenen.
Ju äldre man blir, desto trängre blir ens cirkel
i fråga om kunskap, men desto vidare blir den i fråga
om medvetandet om ens okunnighet.
Men plötsligt kommer jag att tänka på några
visa ord, som Plato lagt i Sokrates mun — jag
skriver utan accenter och aspirationstecken, därför att
jag har glömt mina gamla klassiska elementer:
οτι α μη οιδα ουδε οιομαι ειδεναι σοφοσ ειμὶ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
