Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ens eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriva rococco, andra empire, somliga renässans och
andra modernt schöngeistigt anarkistiskt och det
sista är väl det bästa, innan det hunnit bli stil.
Strindberg är väl hos oss den enda, som är
obesmittad av det jag fördömande kallar stil. Och jag
tycker kritici vara löjliga, då de kalfatra honom. Ty
han står inte stilla, och det är väl det kritici inte
kunna följa med. De ville gärna att han skulle stadga
sig litet för att de i lugn och ro vid sina skrivbord
skulle hinna ta en överblick av
stagnationsföreteelsen. Men innan deras kritik är färdig, är han på
väg igen och borta om vägkröken. Så skall det vara.
Stilkänsla! Underklass! Sådan var min stil, då
jag började hos Påhlman! Fy tusan.
Jag är rädd att mina tankar skola gå i plöjda
fåror. Man bör förstå ändå. —
Jag skulle vilja tala om den fackkunskap, som är
nödvändig, då man yttrar sig på ett område. Hur
mycket nödvändigare är den ej, då man ger sig in
på en annans område!
För att välja några enkla och lättfattliga exempel.
I går läste jag i en gammal årgång av Vintergatan
i ett novellutdrag, huru några förskrämda alkor
slogo ned i masten på en galär i östersjön utanför
Blå Jungfrun.
För några år sedan överraskade mig en ung
författare med uppgiften, att två änder slogo till i en al
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
