Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritik och alper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är de besegrade svårigheterna vi vilja njuta
av, och var och en har ju sina svårigheter att besegra.
Faktum är — och nu riskerar jag, att folk tror
att jag är högfärdsgalen — att den ädlaste,
vackraste, fullödigaste njutning har man framför sitt eget
arbete. Och under arbetet, då man tycker sig nalkas
Det Riktiga.
Vad jag egentligen vill åt med detta, är kritiken.
Detta, att en annan människa helt fräckt
hoppar ner i min lugna vattenspegel, ger mig råd,
kalfatrar mina åtgöranden.
Och naivt löjligt blir det då kritikern, vilket ofta
händer, behagar säga så här — efter en
förberedande kritik: — Vi återkomma!
Jag tror att en kritiker och en konstnär ha fan så
lite att säga varandra. Just i fråga om saker som äro
värda kritik.
Jag har träffat konstnärer, vilkas arbeten alltid
gillas av kritiken med rätta. Men kriticis utläggning
av konstnärens idé har alltid varit fnåskig. Jag har
sett kritici göra essayer om idén i konstverk, medan
konstnären själv icke har haft en tanke åt samma
håll.
Jag minns just Rodins ”Le penseur”. Den passar
bra i den här tankegången. Jag brukade äta i
en liten krog just vid gatan som går upp från Boule
Miche till Pantheon. Jag såg på Tänkaren var dag.
Och för var dag blev han bättre för mig, för mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
