Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havsbandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och satte skottet i den första gubben i bandet. Den
föll som en kappsäck så nära mig i berget att jag
måste bocka mig åt sidan. Under tiden höll
skraken på att ge sig ut med dyningen. Jag hoppade ut
på en sten, som låg mitt i den lilla insjön, jag
halkade och kom ned bland tången men med ett fast
grepp om skraken. Nu är att märka att detta var i
april. Luften var kall, men solen spelade på de röda
klipporna och fågeln sträckte. Jag satt kvar fyra
timmar absolut genomvåt.
Men detta har jag fått straff för. Nervus
ischiadicus bråkar ibland.
Om ni nu visste, hur roligt jag tycker det är att
sitta och skriva detta och tala till några vänner som
ha samma synpunkter. Livet har kanske skilt oss
åt — vi ha kanske utan ord kommit överens om att
icke döda — men samtidigt äro vi rädda om
mordlustan. Vi vilja döda och vi vilja låta leva. Jag för
min del hinner icke tänka innan jag skjuter på ett
djur, som jag förföljt eller som överraskar mig. Det
är någon nedärvd längtan efter att döda. Jag sköt
en falk för några dagar sen. Jag förstår inte orsaken,
men jag kände mig som segrare då jag dödade. Han
stod stilla i luften och hade korn på någon råtta i
åkern. Jag sköt med engelska sexan och han ramlade
ned som en klump. Två dar efteråt på Kappelskär
skulle jag ha kunnat göra samma skott, men jag
slutade med att beundra hans vingar och lät honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
