Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarmorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egentligen borde man börja segla nu. — Ursäkta
att jag avbryter, men nu kommer solskivan som ett
skott upp ur havet. Jag bara vill tala om det. Och
en fullriggare som går längst ute skär just nu in i
solkanten. Nu försvann den i solskivan.
Fåglarna ha vaknat och sjunga för livet. Och
kråkorna, som sitta på min jaktriggade flaggstång, hålla
basen. Fast inte i samma tonart, men de höra till
morgonen i alla fall och ha sin uppgift i den stora
orkestern.
Nu är det nästan dag. Det går fort, och plötsligt
kommer tanken på hur kort livet egentligen är. Det
mesta blir ogjort, palatser, som man skulle ha byggt,
tankar, som man skulle ha formulerat. Det är
hemskt att sätta sig in i den tankegången. Men var
människa gör väl i alla händelser just och precis så
mycket hon kan.
För resten är det inte hemskt alls. Byggnaden är
storartad och varje sten i den är nödvändig,
oumbärlig. Allt växer som en blomma, men en blomma
som väl aldrig skall sätta frukt. Meningen med den
är kanhända att den aldrig skall bli färdig.
Eller kanske att den alltid är lika färdig,
fulländad. Detta är kanske en riktigare tankegång.
Nästan med säkerhet är det så.
Nu är dagen här och havet står grönblått mot
luftens orange. Det ligger fågel nere i viken, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
