Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Septemberkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en vindfläkt krusar den lilla öppna fladen. Nu
speglar den rosenmoln djupt i sitt sköte.
Men tyst! En krickand ropar — en annan svarar
— och nu, nu plumsar något på andra sidan om
den höga, gula vassbänken. Jag ser några vass
vippor röra sig och en svag rörelse i topparna
förkunnar att anden söker sig väg mot diket, som leder ut
i havsviken. Jag kan icke komma över, jag
resignerar, vänder och går genom skogen till gölen, som
ligger närmast öppna havet.
Här brukar det sällan slå fel. Jag sätter mig bland
enarna vid stranden på den smala landremsa, som
skiljer gölen från havet. Nu är västerhimlen blek
orange och alarna och deras spegling stå
mörkvioletta mot det milda försvinnande ljuset. Kråkorna
börja dra för att söka nattkvist. Deras vingslag
susa över mitt huvud. Något släpar i skogen mitt
emot. Kanske är det älgkalven, som pojkarna sågo
i dag — eller kanske bara en vanlig ko utan det
vildas poesi med sig, eller är det —
Plask! Plask!
Två änder slå ned utom skotthåll. Ringlarna efter
nedslaget lysa i orange och violett, vidgas och dö
med sakta prassel bland strandstenarna. Jag sitter
orörlig och osynlig och tyst som en död bland mina
enar.
Fåglarna ligga stilla — icke en rörelse, innan
de förvissat sig om att inga faror lura från de svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
