Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När isen kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berget är roslagsrött — det vet geologerna —
och med svarta ränder i. Urberget uppträder här på
ett för vetenskapsmän särskilt intressant sätt. Den
som kunde göra det ändå!
Solen står i söder och vågglittret tecknar ett
guldnät på sjöbotten. Där ligga olikfärgade stenar och
tången vaggar fagert och varmt grön, och när sjön
väter den röda klippan, ger den henne köttfärg med
grönt i — levande liv, materia, som havet och solen
förandligar. Jag står och tänker: Huru skall jag
kunna måla det här? Det vita skummet, som
kastas upp ibland, kastar en vacker blå skugga på det
röda berget. I brotten vältrar en grön färg, men
genom det gröna ser jag också de mörkvioletta
skuggorna på bottenstenarnas nordsidor och det varmt
gulbruna på klippans luddiga kropp.
Alfåglarna fara förbi, bara på några meters håll
— men nu ha bestämt lommarna sett mig. De ro
som för livet, men de äro väl inte riktigt
övertygade, ty de dyka ej.
Jag tänker fortfarande: Detta måste jag måla.
Man får aldrig något riktigt till skänks, man måste
ge det tillbaka, kanske förvanskat — i alla
händelser förenklat. Något måste göras i varje fall.
Varom icke blir det som att gå in på en krog och
äta och gå utan att betala.
Det är precis som om makterna skulle öppna ett
ofantligt juvelskrin och säga: Tag, det är ditt! Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
