Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarsensationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min gård blev ljus och syrenerna stodo skarpt och
skönt tecknade med skuggor under varje särskild
blomma. Det var som om allting under en sekunds
tid skulle ha blivit självlysande. Det var nästan, som
om man skulle ha förstått Alltets hemlighet, som
låg i en obeveklig, nästan hemskt klar dager. Det
var nästan, som hade man förstått sig själv för ett
ögonblick för att nästa ögonblick glömma chiffret,
den hemliga nyckeln till alltets gåta, den man nyss
fick koxa in i. Utan all förskyllan eller värdighet
och med fasansfulla rullande, havande moln över
sitt huvud. Havet brusar litet starkare, underliga
och omotiverade (för mig) gäss gå norr över. Regnet,
det efterlängtade, det nödvändiga, som skall ge oss
bröd, stannar av med några dröjande stänk på min
balkongs järnplåtsdäck. Jag går ut igen och ser mina
syrenklasar buga djupt fulla av vatten, och jag
begriper, att vi ha fått litet hjälp von Oben. En hjälp
som betyder mycket. Vad det doftar just nu! Men
vattnet har nog icke trängt mer än två tum ned.
Bättre något än intet!
Nu är det morgon och ljust och jag väntar på
drängen, som skall föra mina teckningar och denna
text ned till stationen och förvandla dem till ett
ilgods. Just nu upptäcker jag några blåklintar i ett
glas. Min hustru har satt in dem åt mig. De stå mot
det gröna utanför fönstret och lysa som en
koncentrerad sjustjärna. Jag tycker icke om blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
