Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintermorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ej skrämma. Jag undrar om en människa
någonsin annat än möjligen i släktets tidiga barndom
kunnat känna så intensivt som kattan gör nu. Kan
en modern människa känna så? Det skulle i så fall
vara endast i de högsta och mest benådade
ögonblicken, då livet fungerar starkast.
Men nu blir det för mycket för kattan. Hon tar
ett vilt hopp och glömmer rutan. Den är stark och
håller. Talgoxarna flyga. Kattan hoppar ner på
golvet och springer under bordet. Jag lockar på
henne, men i de vidgade pupillernas stenkolssvarta
avgrunder tycker jag mig läsa ett obevekligt hat
mot mig och allt skapat.
Men nu hörs galopp på gården. Islandshästen har
blivit utsläppt för att få luft och tillfälle att tigga
äpplen. Rök ångar från hans lurviga sidor och ur
hans näsborrar. Han stannar framför trappan och
gnäggar och begåvas med sin favoritföda. Så står
han stilla några minuter i väntan på mera, men då
jag stänger dörrarna om mig, gör han helt om och
galopperar runt genom drivorna, så att snön yr som
framför ett ploglokomotiv. Och så försvinner han
uppåt skogen.
Då jag kommer in igen, sitter kattan åter på
fönsterbordet och klagar som i en plågsam dröm.
På detta sätt begagnar människan sig av
konjunkturerna för att få två sidor manuskript färdiga.
Var så god!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
