Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frontförändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sympati för havet. Jag ägde en kutter och
traverserade Östersjön tillsammans med xylografen Kalle
Andersson minst två månader om året, och jag
försäkrade Heidenstam, att den taggiga horisonten
fortfarande lekte för min själ. Men så småningom
togo mina seglingar allt kortare tid, och en vacker
dag, dock först efter tio års vikingafärder, ägde jag
icke längre kuttern. Jag började segla med andra och
nu seglar jag sällan. Längst inne i min psyke har
dykt upp en sak som jag vill måla innan jag dör:
En kvarndamm långt inne i en smålandsskog.
Gamla trän ligga och ruttna i dess bruna vatten och
min barndoms sentimentala näckrosor blomma där.
Kräftor finns där också, om jag vill fånga dem.
Jag kan inte hjälpa att Heidenstam hade rätt,
fast jag den gången reagerade mot hans synpunkter.
Jag längtar nu efter att måla denna tjärn (skalderna
kalla en sådan ett öga mitt i skogen) som talar till
mitt barnsliga lynne och nästan skaffar mig dåligt
samvete, för att jag icke har målat den, då den var
så vacker som jag såg den då jag var barn. Det är
den sentimentalaste och mest lyriska tjärn jag sett.
Den har för länge sedan upphört att fungera som
kvarndamm, ty de stockar, som äro kvar, ligga
bruna eller vackert grönluddiga och tala om
medeltiden. Smala, i skuggan födda och uppväxta
björkar kransa dess älskade stränder, och mäktiga berg
med granar och tallar spegla sig där nere. Dammens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
