Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han härma klockorna. Han fick många bitar av
olika längd och klang. Och slutligen började han
lista ihop en sammanringning av två klockor med
sina järnbitar, som alltmer närmade sig idealet.
Hans mor dog och Blinda Pojken kom på
fattighuset. Men då hade han trampat den lilla
gångstigen, som ledde till torpet så många gånger, att han
hittade vägen själv, så länge det var sommar. När
vintern kom med snö och dolde hans millioner
märken, måste han hålla sig hemma. Men första
vårdag, då isen började tunnas av på de våta
stigarna letade han sig hem, där han hade sin skatt av
järn. Den hade växt, så att den belamrade stugans
enda rum. Och där satt han vid fönstret och viftade
ömsom med sin benbit och slog ömsom på sitt
järnskrot från morgonen till kvällen, då han med
fotterna trevade sig tillbaka till fattighuset.
Nå — när jag utan tanke på att Blinda Pojken
möjligen fanns kvar i sinnevärlden arbetade mig
uppför den gamla vanliga skogsbacken och kom
till en glänta i skogen, hörde jag tunna, spröda
ljud som av metall. Jag raskade på. Ljuden blevo
allt klarare — och när jag kom fram till torpet,
satt Blinda Pojken där inne och prövade olika
sorters pannors och skrotbitars välljud.
Jag steg fram till fönstret och tittade in. D. v. s.
där fanns inga fönsterrutor och dörren var också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
