Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke heller begrep. Jag somnade ibland under
läsningen. Och en gång hörde jag som i dröm min far
säga: — Det är synd om pojken. Men min mor sade:
— Pappa hörde Wallin i Storkyrkan i Stockholm
och sen dess älskade han Wallin. Och sen måste jag
fortsätta. Man blir just inte religiös — åtminstone
icke fanatiskt — efter en sådan behandling.
Vi ägde icke Runebergs samlade skrifter då. Men
min far kom, då jag blev tolv år gammal, i
besittning av ett ganska aktningsvärt bibliotek och jag
började läsa. Där fanns Runeberg och jag tog ned
honom ur hyllan. Jag började läsa vers, men jag
var för mycket realist för att bli gripen. Dessutom
var jag möjligen något för ung för att begripa en
stor skald. Jag började undra om skalder voro mitt
folk. Men just då jag skulle slänga boken, upptäckte
jag ett prosastycke i slutet av första delen. Det var
skissen Fästningsfångarna, ett mästerverk av
romantik, mystik och skönhet.
Jag slukade skissen och såg de handlande
personerna levande för mig: Den mörke och gossen.
Några fångar i Nyslotts fästning leka domstol för
att få tiden att gå i gemensamhetsfängelset. En är
domare, en anklagare. Den mörke är en av hög
mystik präglad figur.
”Så var han till utseende som Saimavesi en blå
höstnatt, då mörker och stjärnor ligga i djupet,
förskräcklig och mild”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
