Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om oljan och oljetrusterna, av Halvar Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM OLJAN OCH OLJETRUSTERNA.
Om oljan och oljetrusterna.
Av civilingeniör Halvar Sjöström.
Långt före vår tidräknings början
vandrade tusen och åter tusen
pilgrimer för att tillbedja »den heliga
elden® i templen på halvön Apscheron,
och forskningsresande från gamla tider
hava ofta med förvåning dröjt i sina
skildringar vid «den heliga eldens®
under. Den ryska oljeindustriens
vagga har också stått på denna halvö,
varifrån under medeltiden handel med
råolja bedrevs, och på Marco Polos tid
på 1200-talet exporterades råolja på
kameler och kom på detta sätt äuda
ned till Bagdad, där den användes för
belysningsändamål. Långt tidigare
hade den likväl kommit till användning
i Persien och Indien som läkemedel.
Om också råoljan sålunda varit
känd och använd sedan den gråaste
forntiden, så har den märkligt nog icke
blivit någon nödvändighetsvara förr än
i senaste tider. Det dröjde ända in
på 1850-talet förr än kemisternas
arbeten att ur råoljan framställa fotogen
kröntes med någon framgång, och
sedan detta viktiga steg framåt tagits,
i det man lyckats skilja från de tyngre
beståndsdelarna, låg vägen öppen för
industriellt bearbetande. Ungefär
samtidigt lyckades det också amerikanaren
Drake att genom borrning finna ett
oljeförande lager på 22 meters djup.
Detta första borrhål, som dagligen gav
omkring 1,300 liter olja, visade hän
på möjligheten att genom systematiskt
arbete finna tämligen obegränsade
mängdèr råolja. Det visade sig också,
att vid borrningar på ännu större djup
nya oljeförande lager påträffades, och
möjligheterna, att genöm ett relativt
lätt arbete nå stora förmögenheter,
framkallade 1860-talets oljefeber i
Amerika.
Ar 1861 fullbordades borrningen
av den första artesiska oljekällan vid
Oil Creek, och detta satte sinnena i
svallning, så att inom kort Oil Creek
blev samlingsplatsen för den djärvaste
företagsamhet. Det stampades värden
ur jorden, och rikedomar förvärvades,
bolag bildades förhoppningsfullt, utan
tanke på annat än de tillfälliga stora
förtjänsterna, och hela världens ögon
voro riktade mot det sagolika
Pennsylvanien. .Och här, liksom för övrigt
vid alla dylika febrar, kom bakslaget
obevekligt och med all kraft. Bristen
på organisation och en enorm
överproduktion gjorde varje systematiskt
arbete omöjligt. Bolagen bekrigade
varandra, prisen sjönko, och värden
spolierades. — Vid denna tid
framträdde John D. Rockefeller på skåde-
platsen. 23 år gammal. På otroligt
kort tid skulle han på ett
revolutionerande sätt ändra bilden. I tekniskt
liksom i finansiellt avseende var han
mannen. Jättelika äro de tekniska
anordningar han sedan dess medverkat
att skapa, och lika gigantisk är hans
finansiella byggnad Standard Oil C:o.
Från en blygsam början med en
insats pa 5,000 dollars å 13862, var han i
början av 1900-talet huvudpersonen i
en niomannakommitté i Standard Oil
C:o, i vilken kommitté 436,280
stamaktier à 1,000 dollars voro
representerade.
Låtv oss se hur detta bolag
utvecklats !
Rockefeller kom en dag i
förbindelse med en fabriksarbetare Andrews,
som uppfunnit en ny metod att rena
råoljan. Han satsade sina 5,000
dollars, och det visade sig, att med
den nya metoden både ett högre
utbyte av fotogen och billigare produkt
erhölls. Det lilla företaget var med
andra ord synnerligen
konkurrenskraftigt, och 1867 kunde en
sammanslagning av fyra företag äga rum.
Bolaget Rockefeller & C:o öppnade en
försäljningsbod i New York, växte och
redan 1870 bildades Standard Oil C:o
med ett för den tiden betydande
kapital av x million dollars, vilket redan
1873 ökades till 3!’2 million. Vid det
stora bakslaget efter oljefebern köpte
Rockefeller upp företag och
fyndigheter, och 1882 nådde centralisationen
sin höjdpunkt, då »Standard Oil Trust»
bildades. Denna trustsorganisation var
ett fulländat mästerverk. I tekniskt
avseende såväl beträffande reningsverkens
metoder och utrustning, som beträffande
transport av oljan, lyckades trusten nå
framåt det fullkomliga Tack vare
överlägsna transportmedel nådde den
med sina varor fram ända till
konsumenterna och behärskade därigenom
handeln. 1892 måste trusten likväl
officellt upplösas på grund av
upprepade klagomål frän konsumenterna,
men den fortsatte i verkligheten sin
rörelse som förr. Samtidigt med denna
centralisering i moderlandet bildades
dotterbolag i utlandet, och fulländade
organisationen ned till konsumenterna.
Det uppgives, att Standard Oil C:o
kontrollerar 80—90 % av den totala
amerikanska råoljan, som raffineras.
För att få en uppfattning om
storhetsordningen må nämnas, att
råoljeproduktionen i Amerika uppgick år 1917
till 48,000 millioner liter.
Hava vi så sett de stora dragen av
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
