Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om rekonstruktionskirurgi i ben och leder, av överläkaren, med. d:r Henning Waldenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM REKONSTRUKTIONSKIRURGI I BEN
OCH LEDER.
Av överläkaren, med. d:r
Rekonstruktionskirurgi kalias den
kirurgi, som söker återställa så nära
som möjligt de normala förhållandena
i en skadad kroppsdel. Namnet
började användas under kriget, då
massor av människor skadades och
sårläkningen kvarlämnade vissa defekter,
särskilt i ben och leder: styva leder,
bortskjutna bendelar o. d. Under denna
period lärde man mycket, särskilt i
avseende å behandlingen av ben- och
ledskador och deras följder. Och dessa
erfarenheter hava vi haft oerhörd nytta
av även för fredskirurgien.
Det är nämligen så, att följderna
av svåra olycksfall i fredstid, som
orsakas av t. ex. automobiler och
industriella maskiner, i mycket likna de
defekter, som uppstå efter
skottskador, och likaledes de, som man ser
efter svårartade inflammationer
(varbildningar), t. ex. orörliga leder,
defekter av ben eller bendelar,
kröknin-gar av skelettdelar o. s. v.
En svulst kan också förstöra ett
ben. I fig. i se vi en sådan svulst,
som nästan helt ätit upp ett av
mel-lanfotsbenen. Tages nu ett sådant ben
helt och hållet bort skadas foten. Nu
behöver ingen skada ske, ty man har
lärt sig att skapa nytt ben i stället för
det gamla. Denna metod har funnit
riklig användning. Det behöver icke
vara en svulst, som gör att ett ben
måste borttagas, det kan också
hända att en inflammation (s. k.
benröta) fräter bort ett ben (se fig. 4).
Följden kan bliva att man inte kan
bruka sin arm eller kanske ej gå på
sitt ben. Nu har man funnit, att man
kan sätta dit ett annat benstycke av
samma längd som det förlorade, och
få det att läka fast och sedan
utvecklas såsom detta. Förr försökte man
sätta dit ben från djur, men har nu
allmänt övergått att använda ben från
människa och från samma individ, ty
endast då kan man vara säker på, att
det helt införlivas med vävnaderna,
där det satts in.
Tager man nu med operation bort
ett sådant, av en svulst angripet ben,
förlorar extremiteten sitt stöd.
Likadant blir förhållandet om en bendel
frätts bort av en inflammation eller
bortslitits av en maskin.
Henning Waldenström.
Vid operationen preparerar man
noga den bädd, som den nya
bendelen skall vila i, sedan mäter man den
erforderliga längden. Då detta är gjort,
flyttar man operationen över tiil
underbenet och skär genom huden in till
skenbenet. Så tager man till den
elektriska cirkelsågen, och med denna
utsågas nu en benbit av den uppmätta
längden och lagom tjocklek, eller
också en längre, om det skall stödas till
de intilliggande ändarna av det
förstörda benet (se fig. 5). Man fäster
bendelen med trådar (fig. 2) och lägger
ett gipsbandage om extremiteten som
stöd tills transplantatet vuxit sig fast.
Underbenet, där transplantatet
utta-gits, är fullt stadigt efter operationen,
ty man tager ej bort mer än en mindre
del av benpipan. Nytt ben bildas
sedan i denna defekt. Benbiten
(transplantatet) skall fästas intill det ben
det skall växa ihop med så fast som
möjligt, detta därför att hopläkningen
då går fortare och säkrare. Redan
efter litet mer än en vecka börja små
blodkärl att växa ut från benändarna
in mot transplantatet och efter en
månad äro dessa sammanväxningar så
starka, att de mot varandra liggande
benytorna hänga ihop. Så växa mer
och mer blodkärl in i transplantatet,
blodet för med sig vad som behöves
för att bilda nytt ben och benytorna
sammansmälta. Detta är märkvärdigt
nog, men än märkvärdigare är, att
transplantatet icke bara växer fast,
utan även tillväxer i tjocklek och
fasthet alltefter de anspråk, som ställas
på transplantatet i dess nya funktion.
Se fig. 3. Fig. 3 är foten från fig. 2
tre år senare.
Ett bens inre är uppbyggt i form
av massor *av balkar, som hänga
tillsammans. Dessa balkar äro
anordnade på lämpligs ste sätt för det
arbete, som vilar på dem. Nu visar det
sig, att detta från annat ställe i
kroppen tagna ben, så småningom
ombygges i sitt inre, tills det liknar det bens
byggnad, som det ersätter. Det an-
f>assar sig således alldeles efter de
unktioner och krav, som ställas på
det. Se fig. 3.
Bli ledbrosken av en infektion
förstörda, kan ingen massage eller rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
