Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget blef således beslutet, och några få trupper af södra
skånska kavalleriet, hvilket regemente grefve H. H. Liewen
hade, då utskickades om sommaren till Pommern; och i augusti
öfversändes efter hand hela arméen,’som skulle utgöra 30 000
man. Krigsförklaringen skedde mot Preussen af general
Harnil-ton, som då kommenderade den delen af högra flygeln, som
endast till en del var öfverkommen; ty centrum af arméen
var under vägen och låg på sjön, och venstra flygeln hade
icke ännu hunnit bryta upp i Finland. Men saken fordrade
skyndsamhet för att kunne attackera konungen i Preussen
oberedd och göra sig mästare af preussiska Pommern, hvilket
ansågs icke böra kunna slå felt, som preussarne då hade
krig mot fransoserna, kejsaren och äfven mot Ryssland.
Franska arméen skulle combinera sig med den svenska genast
den kom, men skedde icke. Dessutom trodde rådet sig
så hafve anstält sina saker i preussiska Pommern, att det,
ledset, som de trodde under preussisk regering, skulle genast
kasta sig i Sveriges armar. Äfven hade en öfverstelöjtnant
vid namn af Sandel försäkrat, att Stettin genast skulle
öppna sina portar, endast svenskarne syntes, hvilket skedde
sä mycket mindre, som under hela kriget de intet voro mer
än en gång nära Stettin på 3/4 mils afstånd.
Krigets utgång är alla nogsamt bekant. Arméen ruinerades
och kom hem med oförrättadt ärende. Riket hade fördjupat sig
i skuld. Rådets anhang minskade sig, och riksdag blef utskrifven,
då frondörerna hemkommo rådet till ringa glädje, och unga
drottningen, som varit emot kriget, måste ombedjas att
bemedla freden. En lycka för Sverige att pommerska
besittningen fick behållas. En del af rådet blef då äfven
licen-tieradt, som vanligt vid alla riksdagar, och detta blef slutet
af det rådets storverk och af kriget
Grefve Fersens afsigt var icke lika med drottningens
och kronprinsens, alldenstund han var aristokrat liksom
hela hans parti och var lika så regeringslysten som
drottningen och kronprinsen, de der väl trodde sig kunna
leda konungen, huru de velat, om kungamagten blifvit
ökad. Detta var alldeles emot grefve Fersens tänkesätt,
som med sitt parti ville föra styrelsen och hade nyttjat
hofvet såsom en skärm för sina anläggningars vinnande,
hvilket drottningen och kronprinsen mente sig kunna vinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
