Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:o. När han blef kung, ville han ej en gäng läsa igenom
regeringsformen, innan han skulle underskrifva namnet
under, utan sade, att ständerna aldrig kunde föreskrifva
honom något så svärt, som han ej ville skrifva, och
att han räknade för sin största lycka att få vara den
förste bland ett fritt folk. De förnuftigaste spådde
straxt, att han ej ämnade hålla något: men de
enfaldige upphöjde honom till himmelen.
3:o. Att så mycket mera dra folkets hjerta till sig utsatte
han viss timma hvar dag, dä hvar och en fick
muntligen eller skriftligen hos honom sjelf anföra sitt
lidande; som oftast gick han sjelf i sjuk- eller
fattighus, och delte tidt och ofta mat och kläder åt de
fattiga; men allt sedan han fick magten, har man
aldrig hört talas om något sådant.
4:o. 1772 d. 19 aug. bröt han sin första ed och
regeringsformen, kränkte folkets frihet, och tog sig en temmelig
vidsträckt magt; allt sedan har han ej varit som samma
menniska utan har hans största omsorg gått ut på att
roa sig; men dertill behöfdes grufliga pengar i
synnerhet för en slösare, han blef derför nödsakad att pä
allt sätt förbättra sina inkomster, som pa annat sätt
ej kunde ske än med folkets stora känning.
5:o. Till den ändan förbjöd han, straxt han fick magten,
bränvinsbränningen; så snart han trodde, att folket
tillräckligen skulle sakna det, begynte han anlägga
kronobrännerier; folket knorrade, en kungl. sekreter
som hette Haldin, skref ock emot kronobrännerierna
och beviste, att det var en folket sjelf tillhörande
rättighet. H^n blef arresterad, dömd till döden dock benådad,
utan att han sjelf bad derom;1 men som kungliga
bränne-rierna ej heller kastade af sig så mycket, han önskade,
föll han på det knepet att lemna undersåtarna sjelfva
frihet att bränna emot 10 £ räg af hvart mantal men
af de mindre hemman ännu mera. Det hettes vara
frivilligt att gå in deruti, men det var verkligen ett tvång;
ty han skickade ut sina vältaligaste gunstlingar i hvar
socken, som dels förledde, dels skrämde de enfaldiga
bönderna att ingå deruti.2 Vid regementerna gafs be-
1 Se Hiärnes Händelser m. in. sid. 24.
4 Se samma ställe sid. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
